Recension: Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

det-som-inte-dodar-oss

Årets mest hypade bok har släppts och frågan är om den lever upp till förväntningarna…?

En ledande professor inom AI-forskningen ringer Mikael Blomkvist för att berätta om viktigt information som gäller den amerikanska underrättelsetjänsten. Professorn har också haft kontakt med en ung hacker som liknar någon Blomkvist känner sedan gammalt.

Blomkvist anar att det han fått veta kan vara början på nästa scoop något som välkomnas av Erika och andra på tidskriften Millenium. Parallellt deltar Lisbeth Salander i en samordnad hackerattack där hon tar onödigt stora risker och ganska snart ska hon och Blomkvist mötas igen.

Den här boken är inte en direkt fortsättning på det fantastiska verk som Stieg Larsson skapat. David Lagercrantz är bättre än Larsson på att beskriva miljöer och teckna karaktärer. Han är dessutom riktigt skicklig när det gäller att förklara och beskriva ny och avancerad forskning. Något som inte är konstigt då han också ligger bakom boken om matematikern Alan Turing. Språkligt finns det inte heller mycket att anmärka på och historien fungerar också bra. Avslutningsvis är det här igen en annan bok än de första böckerna i Millenniumserien och för den som vill ha en riktigt snabb och effektiv intrig vinner Stieg Larssons tre första böcker på poäng.

Originalitet: 5, Handling: 5, Språk: 7, Karaktärer: 8, Miljö: 7

Betyg: 6.4

This entry was posted in Recensioner. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *