Recension: Samhällsbärarna av Leif GW Persson

samhallsbararna

En tredje klassiker av Leif GW Persson där vi den här gången på allvar får bekanta oss med Lars M Johansson som nu är chef för Rikskriminalen. Historien börjar med att den alkoholiserade Nils Rune Nilsson hittas svårt misshandlad i poliscellen. Ingen vet hur detta kan ha gått till och det blir ännu mer förbryllande när han döende på sjukhuset mumlar något om ”Björneborgarnas marsch”. Utredningen riktar sig snart mot ett turlag i piketen som är kända för att vara en av Stockholmspolisens mest effektiva grupper. Men har de här poliserna tagit för vana att godtyckligt misshandla personer i piketbussen?

Den här historien visar klart på de svårigheter som uppstår när poliser är misstänkta och i fokus för en utredning av andra poliser. Leif GW lyckas återigen med att skapa den stämning som finns kring den här typen av utredningar och han är bra på att teckna karaktärer och beskriva de olika miljöerna. Boken kretsar mycket kring de olika dilemman Lars M Johansson och hans kollegor ställs inför och de flesta kapitel utspelar sig i eller runt polishuset på Kungsholmen.

Originalitet: 6, Handling: 5, Språk: 5, Karaktärer: 6, Miljö: 5

Betyg: 5.4

This entry was posted in Recensioner. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *